Nu har skolan börjat (  och  )   . Men jag kommer inte kunna blogga så mycket mer. Självklart slänger jag in inlägg då och då, men inte licka ofta som vanligt.

Och ni, jag ska ha en tävling! Med bilder! De konstigaste bilderna kommer jag lägga upp i ett inlägg och om ni har en egen blogg så kan jag om ni vill skriva ner den i inlägget med! Maila mig på "sushi.go.home@live.se" .

Tror det var allt, för stunden. Harre gött!

- Nelli, vi vet att du är här. Kom fram. Allt löser sig. Lämna tillbaka halsbandet och så kan vi fixa ett barnhem åt dig. Ropa polisen.

Ronald! Dumma, knäppa och sjuka Ronald! Varför skvallra han att jag va här? För att rädda sitt egna skin? Knappast, så gör absolut inte Ronald. Tror jag...

Jag hörde steg som närmade sig. Panikslaget sprang jag rakt in i en spegel. Jag kände spegel bitar i ryggen, magen och på min vänster fot. Det gjorde så ont att jag skrek till!

- Där är hon! Sa en annan polis.

Så jag försökte springa ifrån poliserna. Jag bestämde mig för att rusa ner två våningar in i det mörkaste rummet. Tja... det var nästan kolsvart! Och det var där jag träffade Ronald första gången...

- Hörru! Vad väntar du på! Följ med mig! Viska Ronald.

- Ronald?! Sa jag.

- Ja jag. Kom nu.

  Vi sprang hela dan. Lååångt in i skogen hitta vi en sjö.   - Vad gör vi här R?

- Det börjar bli mörkt... Och snälla förlåt mig! Jag var full! Jag svär! Jag förtår inte hur jag kunde vara så dum! Förlåt!

- Ronald självklart att jag förlåter dig! Du rädda mitt liv!

  - Åh så lättad jag blir! Jag var så arg på mig själv!

- Aja nu glömmer vi det! Du är du inte hungrig? Vi går och fiskar i ån brevid!

  - Har du fått napp? Frågde R.

- Haha, ää nej! Vi kom nyss!

  - A å juste...   - Varför måste vi sova och äta på kyrkogården?

- För att det inte finns något annat ställe. Är du rädd för att spöken ska komma? Svara Ronald.

-Typiskt. Muttra jag.

  - Aaaah! Fisken brinner!!!!! Sa jag och R börja garv skratta.   - Så.. det börjar bli mörkt bebe. Dags att sova!

 -Bebe?!

- Sorry då! Vännen? Svara R retsamt och jag börja skratta.

  - Men du R... menade du allvar när du sa att spöken kommer att komma? Sa jag.

 - Nej Nell! Och omdu tror att de kommer, måste de komma förbi mig. Sa R kaxigt och blinka, samtidigt pussa han sina stora snygga muskler. (För de var sååååå heta!)

- Okej "hjälte". Sa jag retsamt och kände att det stack till i ena foten. Aj! Jag glömde nästan spegel skärvorna i mig! Sa jag.

- Får jag se. Sa R och drog för andan när han såg mina sår. Sedan hjälpte han mig att få ut dom och gå och rena såren.

     - God natt Nelli.

- God natt R. Sov sött. Sa jag sömnigt och somna snabbt.

  R vaknade av solen som stod uppe.   - God morgon sömntuta! Dags att vakna! Solen står uppe och vi måste skynda oss in i skogen innan någon ser oss.   - Nej. Jag ska gömma mig. Du ska låtsas som inget hänt och att du inte är inblandad i det här. Alls. Jag kommer och möter dig om någon dag. Då de inte misstänker dig. Okej? Sa jag.   R gav mig en snabb kram.

- Okej... men lovar du att komma tillbaka.

  - Ja. Jag lovar. Bo hos din flickvän. Hon i baren.

- Hon är inte min flickvän. Jag vill inte ha henne. Sa han.

-Nähe... men var med den tjejen du vill. Sa jag.

- Jag vill ha bara ha dig. Sa han ärligt och lite generat. Men han såg mig rakt i ögonen när han sa det. Jag log inombords och rodna på utsidan.

- Okej R... men du måste vara med en tjej. Bara en vän?  Någon. Sa jag.

  - Hej då hjärtat. Vi ses. Sa R och gick. Jag stog kvar omtummlad av känslor.